Enligt Boverket är familjen Kamijo, som bor i Västra Frölunda, en av de 700.000 hushåll som räknas som trångbodda i Sverige. Alla i familjen, föräldrarna borträknat, har närmligen inte tillgång till ett eget rum.

Familjen, som består av tio personer, varav två vuxna, har stuvat in sig i en femrummare på 100 kvadratmeter. Dessutom äger de en hund.

Känns det trångt?
– Nej, det kan jag inte påstå, säger Eva-Ley Kamijo till AlltomBarn.se.

Det största rummet delas av familjens fyra yngsta barn - två tvillingpar på 3 och 5 år.
– Deras rum är väl det som föräldrarna egentligen brukar ha, men de fick ta det eftersom de också använder det som lekrum.

Mellanflickorna, på tio och elva år, har ett rum tillsammans. Det har inretts med en hemmabyggd loftsäng och en myshörna under, utrustad med tv och DVD, där man kan sitta med kompisarna.
– Men elvaåringen är min bonusdotter, hon bor här varannan helg, så tioåringen bor ju själv för det mesta. Så de behöver ju inte egna rum.

Familjens äldsta – en tjej på 17 år och en kille på snart 19 år har varsitt rum.
– Av förklarliga skäl behöver inte de dela rum, de är tonåringar och de är av olika kön. De också kunna stänga om sig och plugga och så.

Föräldrarna har sin loftsäng i vardagsrummet. Till en början hade de ett litet kontor under sängen.
– Men under första sommaren insåg vi att det blev alldeles för varmt där uppe, så vi flyttade ner madrassen och kontoret fick flytta upp. Jag är halvjapanska och är van vid traditionen att sitta på golvet eller på dynor, så vi lade helt enkelt ett klickgolv på sängens ribbotten, fixade dynor att sitta på och placerade en köksbänk som skrivbord där uppe. Där kan vi sitta ifred och arbeta vid våra bärbara datorer. Barnen kommer inte gärna upp dit och samtidigt har man full utsikt över vad de håller på med där nedanför.

Toaletter finns det två stycken av och köket är litet, men med ett stort bord.
– Alla får plats, men det är mest på helgerna som vi äter tillsammans allihop.

Hur hanterar barnen att dela rum?
– Det fungerar bra, de har ju haft det såhär sedan de var väldigt små. De vet att de inte kan leva rövare när någon ligger och sover, då smyger de och leker istället. De har lärt sig att respektera varandra på ett annat sätt. När det yngre tvillingparet var riktigt små började de skrika om de äldre gjorde mycket väsen av sig. Då förstod storesyskonen att det är bättre att vara tysta. Det är klart att det kan bli bråk ibland, men oftast kan den som vill vara ifred gå iväg och vara ostörd för sig själv en stund.

Hur mycket har barnen fått vara med och planera hur rummen ska inredas?
– Vi har aldrig dikterat hur rummen ska se ut, de som har kunnat har fått bestämma en hel del. De två äldsta har valt sina egna möbler - även om det inte får plats speciellt mycket där inne. I mellantjejernas rum skulle vi bygga loftsäng och då invigde vi dem i planerna, de fick säga sitt och sedan passade vi på att bygga den medan det var lov och de var bortresta.