Trots att det är mitt på dagen en vanlig onsdag är både Andreas och Marie Berge hemma med sina två söner.
– Jag fyller år i dag och vi ska ha kalas, säger sonen Samuel, 5, stolt.

Hade det varit för två år hade Andreas inte haft en chans att stanna hemma en vanlig vardag för att det var sonens födelsedag.
– På den tiden åkte jag till jobbet innan pojkarna vaknade och kom hem när de sov. Det gick till slut så långt att Samuel frågade Marie: ”Var bor pappa?”
Men det var innan den stora dagen, den 19 april 2006, då Marie skrapade lotten i direktsänd tv, och vann 2,7 miljoner.

De slår sig ner i soffan hemma i hyreslägenheten på tre rum och kök i centrala Malmö. Ebbe sover middag och Samuel är ivrig i sin väntan på far- och morföräldrarna som ska komma lite senare.
– Vår förra lägenhet var vi verkligen stolta över. Vi hade lagt hur mycket tid som helst på att renovera och göra fint. Och det är väl typiskt att en inredningstidning kommer hit nu när vi bor i den här, suckar Marie, slår ut med handen, men ler sedan omedelbart.

Marie och Andreas träffades i maj 2000 på en 25-årsfest hos en gemensam vän i Lund. De blev snart ett par och närde drömmar om framtiden. De ville skaffa många barn, resa tillsammans, och kanske någon gång starta företag.
– Jag har alltid haft drömmen om att starta eget, att styra mitt liv och att bygga något som är vårt. Det är just själva byggandet som lockat och jag har länge spånat på olika affärsidéer, säger Andreas.

Tre år efter att de blev ett par föddes Samuel, sen kom Ebbe, och livet var på många sätt gott mot familjen. Ändå hade det inte riktigt blivit som de tänkt sig.

Det gick visserligen ingen nöd på dem ekonomiskt, Andreas hade ett välbetalt arbete i Köpenhamn på en konsultfirma och Marie jobbade 75 procent som förskollärare. De hade haft turen att bo i ett hyreshus som omvandlats till bostadsrättsförening och värdet på lägenheten de köpt hade stigit ordentligt.

Det var en charmig lägenhet i centrala Malmö med högt i tak och stuckaturer och stora ”kyrkformade” fönster. Men tiden för varandra och för barnen hade krympt lite väl mycket och de hade fastnat i traditionella könsmönster.
– Andreas hade blivit helgpappa och jag var den som tog hand om barnen och hemmet, säger Marie.
– Det gnagde på förhållandet att jag jobbade så mycket. Vi pratade om att skaffa fler barn, jag ville, men Marie ställde ultimatum: ”Vi skaffar ett till - när du säger upp dig.”

Men så kom den där dagen då fru Fortuna log mot dem. I flera år hade Andreas några gånger i veckan, mest på skoj och utan några större förväntningar, köpt en lott.
– Det var alltid jag som brukade skrapa, men den här gången hade det inte blivit av. Plötsligt sa Andreas, helt lugnt: ”Jag tror det är tre klöver”, berättar Marie.
– Marie började hoppa och skrika, medan jag satt stilla och tänkte: ”Vi får inte berätta för någon, vi måste tänka igenom vad det här innebär.”

Vinsten blev alltså 2,7 miljoner, 15 000 kr i månaden i 15 år. Men det blev varken hus, båt, bil
eller andra statusprylar. Med pengarna de vann köpte de sig framför allt tid.
– Före vinsten var vi inne i en karusell av att ständigt skaffa fler prylar, högre standard och flottare lägenhet.

Efter vinsten gjorde de sig av med både bostad och bil och Andreas sa upp sig från jobbet.
– Vi ville ha tid för varandra och bestämde oss för att åka på en jorden runt-resa. Under resans gång ville vi försöka komma på en affärsidé som skulle kunna bli vår framtida inkomstkälla, säger Marie.

I januari 2007 åkte hela familjen på en riktig backpacker-resa, med all packning i ryggsäckar. De reste genom den orörda naturen längs Australiens västkust, såg delfiner som simmade ända in till strandkanten och njöt av kängurus i det fria. De vadade i vattenbrynet på Hong Island i Thailand och besökte Sea World i San Diego, USA.

– Många drar sig för att resa iväg med små barn, men det var så enkelt. Det var sandaler och t-shirt och dubbelvagn där barnen sov middag och somnade på kvällarna. Om vi ville resa vidare och Ebbe och Samuel inte var i form, ja då kunde vi bara stanna kvar och vänta in en bättre dag. Vi kände ingen stress utan kunde komma ner i varv och bara umgås. Resan gjorde oss till en familj igen, säger Marie.

De var borta i nästan fem månader.
– Australiens västkust är helt klart en favorit med orörd natur, och ändå välutvecklad infrastruktur. Hyr man bil har den barnstol, där finns bra sjukvård och nästan ingen kriminalitet. Tonga var väl det minst barnvänliga, men ändå en fantastisk upplevelse.

Resan blev inte bara en mental och relationsmässig nystart för familjen, under tiden lyckades också Andreas och Marie med det de föresatte sig före resan, att komma på vad de ville jobba med i framtiden.
– Efter någon månad kom vi på att vi skulle göra exklusiva t-shirts och mössor. Vi har alltid gillat kläder utan att vara några freaks.

När de under resan träffade på någon som de gillade eller fascinerades av berättade de om sin idé och frågade personen i fråga om han/hon ville designa en t-shirt.
– Vi fick med oss elva olika designers, både proffs och amatörer, som ritade eller kom med uppslag till motiv till tröjorna. De var en japan, en aborigin, en tongan, en fransman... alla spännande människor med olika livsöden. Deras ”lön” består i att de fick välja en icke vinstdrivande organisation som får 5 procent av de rekommenderade utpriserna på tröjorna och mössorna, som tillverkas i ekologisk bomull, berättar Andreas.
– Ja, vi ville göra något med gott samvete, betonar Marie.

Sedan hemkomsten har de arbetat hårt för att få igång projektet. De första tröjorna är nu klara och finns både i en nätbutik och i klädaffärer i Malmö och Stockholm. Det har varit mycket jobb, men på ett annat sätt än tidigare.
– Jag jobbar när barnen är på dagis och på kvällarna arbetar Marie och jag tillsammans när barnen sover. Vi anpassar jobbet i företaget efter barnen, säger Andreas.

Paradoxalt nog har de egentligen mindre pengar på fickan än tidigare. De lever på de 15 000 som de får av trissvinsten varje månad, plus Maries lön från deltidstjänsten som förskollärare.
– Vi vill undvika att dra på oss för höga fasta kostnader och tvingas in i ett liv där vi måste arbeta med sånt vi inte står för, eller så mycket att vi inte hinner med varandra, säger Marie. Det är en trygghet att veta att trisspengarna kommer, särskilt som vi inser att vi inte kommer att kunna ta ut lön ur företaget på länge. Vi vet ju inte ens om det här kommer att funka. Men tack vare trisspengarna kan vi satsa på ett sätt som annars inte gått.

I dag har Andreas en helt annan kontakt med sina pojkar.
– Tidigare kände jag mig ganska otillräcklig hemma. Så fort de var ledsna gick de till Marie, jag var bara den som gjorde roliga saker. Det är bara tid som kan råda bot på sånt.
Numera både hämtar och lämnar de på dagis tillsammans. De ser till att hinna med aktiviteter med barnen innan det är dags för middag och läggdags.
– Vi ville bli en stor familj. Nu kan vi bli det, säger Marie och klappar sin mage. Nytillskottet kommer till sommaren.

Om tio år får de fortfarande pengar från trissvinsten.
Vad gör de då?
– Det vet vi inte. Och det är det som är grejen, säger Andreas. Utan vinsten hade vi vetat ganska väl hur framtiden skulle se ut. Vi hade varit inne i samma cirkus som alla andra, säger han och tillägger:
– Har man haft en sån jäkla tur hade det väl varit skit om vi inte gjort något vettigt av pengarna. Det hade nästan varit respektlöst mot alla utan samma flyt.