För fyra år sedan hade paret Berggren - Pålsson tre barn och tänkte skaffa sig en sladdis. Men det blev tvillingar. Och sen kom två till.
– Helt plötsligt hade vi sju barn, säger Cecilia Berggren till AlltomBarn.se.

När Cecilia och hennes sambo Mattias bestämde sig för att försöka få till en sladdis var de medvetna om att det kunde bli tvillingar. Både Cecilias mormor och syster hade fått tvillingar, så det gick i släkten.

I början av graviditeten mådde hon väldigt dåligt och i vecka nio fick hon åka till akuten för sina smärtor.
– Inte undra på att du har ont, sa barnmorskan till mig. Det är ju två bebisar därinne!

När hon kom hem berättade hon för maken. ”Ja, det blir dyrt”, sa han. Men barnen blev överlyckliga. Nu skulle det komma två små bebisar.

Enäggstvillingarna skulle förlösas med planerat kejsarsnitt. De låg i kollision, med hakorna mot varandra och den ene med fötterna nedåt. De hade kunnat fastna i varandra om de hade fötts på vanligt vis.

Men i slutet på februari råkade Cecilia ut för en lättare trafikolycka och efter det började hon få värkar. Och när hon kom in till sjukhuset hade hon redan börjat öppna sig, så hon fick opereras direkt.

Den 2 mars 2006 föddes tvillingarna i vecka 35. Hugo, som kom först, vägde 2.275 gram och var 45 centimeter lång, Max var lika lång, men vägde 1.995 gram. De fick ligga två veckor på neonatalen.
– Under tiden ställde kompisar upp och passade våra andra barn och på skola och fritids var de helt underbara, Mattias fick hämta dem senare så att han kunde vara med mig och barnen på neonatalen under dagarna.

I tre månader hade tvillingarna kolik.
– Det var jätteknäckande. Mattias var också hemma under den här tiden, annars hade det aldrig gått, berättar Cecilia.

Det hade tagit över ett år att bli gravid med tvillingarna, så Cecilia trodde att hon var nästintill infertil. Och därför avfärdade hon Mattias misstankar om att hon var gravid igen, bara några månader efter att tvillingarna fötts. Men hon gjorde ett test dagen innan midsommarafton, då tvillingarna skulle döpas. Och gravid, det var hon.

Elva månader efter Hugo och Maxs nedkomst var det dags att föda igen. Med kejsarsnitt även denna gång.
– Ja, under min första graviditet, för 20 år sedan, fick jag havandeskapsförgiftning och det gjordes ett kejsarsnitt. Och när man har gjort två kejsarsnitt kommer det alltid att bli planerat kejsarsnitt efter det.

Men en kropp klarar inte hur många kejsarsnitt som helst. När lille Otto plockades ut kunde Cecilia höra läkarna prata om att hennes livmoder var tunn.
– De sa att de kunde se att det var ett gossebarn redan innan de öppnat upp livmodern, den var bara några millimeter tjock, nästan helt genomskinlig.

Läkarna tyckte inte att Cecilia skulle skaffa fler barn efter det, eftersom det var osäkert om livmodern skulle klara ännu en graviditet. Men tanken på att inte kunna få fler barn kändes tung för Cecilia och Mattias. De var helt inställda på att få barn igen.

Så när Otto var åtta månader gick de till läkaren för att ta reda på om de skulle kunna skaffa ett till barn. Han undersökte Cecilia och sa att ”okej, men då måste vi ta ut det i vecka 37, värkarbetet får absolut inte komma igång”.

Lilla Tyra föddes den 9 oktober 2008.

Idag bor åtta personer i det lilla 1,5-planshuset utanför Ronneby. Nina, 17, Sabina, 10, Hugo och Max, 3, Otto, 2, och Tyra, 1. Tim, som är 20, har flyttat hemifrån.

Det kostar på att vara storfamilj.
– Vårt matkonto ligger på ungefär 10.000-12.000 varje månad. Och sen har ju de stora barnen med sig kompisar hem ibland.

Alla får hjälpas åt med att hålla ordning.
– Det gäller att planera vardagen. Och det är ju kanske inte tonåringars bästa sida direkt, säger Cecilia. Men de stora hjälper till exempel till med att plocka undan efter barnens lek och att plocka ur diskmaskinen.

Snart ska Cecilia börja jobba igen. Det var fyra år sedan sist.
– Det är blandade känslor, det är roligt att komma ut och träffa andra vuxna, men samtidigt är det hårt att lämna barnen. Vi har aldrig lämnat bort dem tidigare. Har vi behövt barnvakt någon gång har de stora barnen tagit hand om de små. De har aldrig sovit borta.

Nu blir det inga fler biologiska barn. Efter Tyra har Cecilia valt att sterilisera sig.
– Det vore så dumt att utsätta sig för risken att bli gravid igen. Men vi har sagt att skulle vi vinna en massa pengar någon gång så skulle vi adoptera ett barn och bygga ett stort hus. Barn är livet, de är helt underbara.