Skicka
Skriv ut
"Grannens bebis skriker hela nätterna - vad gör man?"
Hur tacklar man situtationen om grannbarnets skrik håller en vaken om nätterna? Är det okej att ringa på och föreslå metoder som kan förbättra barnets sömn? Det undrar signaturen "Sleepless" i ett mejl. Katerina Janouch ger sin syn på saken.
Signaturen ”Sleepless” ber i ett mejl till AlltomBarn.se om hjälp med ett dilemma. Grannens 11 månader gamla son håller dem vakna om nätterna med sina skrik.
Så här skriver ”Sleepless” i sitt mejl:
”Vi bor ovanför ett par med en 11-månaders pojke som skriker nätterna igenom. Pojken attackskriker ungefär varannan timme och skrikandet pågår i minst en halvtimme varje gång, sista omgången kring fem på morgonen. Det rör sig inte om vanligt ”gnällskrik” utan verkkligen explosiva gråtattacker, trots-skrik. Det är lyhört och flera grannar har klagat och undrat om föräldrarna verkligen anstränger sig för att få ett slut på dessa helvetesnätter.
Resultatet är tyvärr att föräldrarna har slagit bakut och säger att de inget kan göra och ”barn skriker faktiskt”. Skriken pågår emellertid i en omfattning som är helt och hållet outhärdlig, varje natt, sju dagar i veckan.
Situationen har gått så pass långt att jag och min sambo sover med öronproppar och vi båda får nästan akut sömnbrist i veckorna på grund av detta. Till skillnad från den föräldralediga mamman/pappan kan ju vi som arbetar heltid inte ta igen sömnen på dagen.
Hur ska man göra? Är det för fräckt att föreslå att de bör testa metoder som går ut på att barnet inte sover så mycket om dagarna så att barnet är tillräckligt trött på nätterna och faktiskt sover flera timmar i sträck och helt enkelt inte orkar skrika? Finns det något man kan göra som granne för att inleda en dialog?”
Vi ringde upp fembarnsmamman och relationsexperten Katerina Janouch för att fråga vad hon tycker.
– Det där är ju jättekänsligt och en oerhört svår fråga. Man vet ju inte varför barnet skriker, det kan ju vara sjukt. Öroninflammation, till exempel, gör ju väldigt ont. Det kan ju också finnas andra problem i familjen som gör att barnet skriker. Men generellt kan man säga att ett barn som är nästan ett år gammalt inte bör attackskrika på det sättet. För det mesta sover ettåringar hela natten, men vissa barn kan vakna och vilja ha välling eller liknande.
Hur skulle du göra?
– Jag tror att jag skulle bita ihop och hoppas att det går över. Det kan ju vara en period. Problemet är att om man lägger sig i som granne så kan det uppstå konflikter och bli väldigt surt, föräldrarna kan känna sig påhoppade. Ska man ringa på och prata med sin granne om det ska man tänka på att ha en väldigt vänlig och mjuk ton. Var diplomatisk och förklara att du blir störd.
Vad tycker du? Diskutera här nedanför!
4 saker om pengar du inte bör säga till ditt barn
Har vi glömt någon myt? Tipsa här!
Situationen är säkerligen mycket värre för dom oroliga föräldrarna än för grannarna . Men om man är beredd att hjälpa till på riktigt kan man kanske ringa på och säga att man förstår att dom har det jobbigt och erbjuda sig att hjälpa till på något sätt. Kanske passa barnet några timmar så föräldrarna kan få sova/vila.
Om man tror att barnet skulle sova bättre om man aktiverat det mer så har man isåfall tillfälle att prova sin teori som barnvakt. Det är inte så troligt att dom har möjlighet att ligga och sova på dagen med en baby hemma.
Jag var tvungen att gå med i forumet bara för att jag ställer mig frågande till denna attityd.
Även vi som kommer aldrig att ha barn har fantasi nog att förstå att det är stressigt att vara förälder, i synnerhet när barnet inte kan sova. Jag skulle aldrig 'skälla ut' mina grannar för att deras bebis skriker. Alla som bor i lägenhet måste kunna visa tolerans, inklusive grannar till småbarnsfamiljer.
Men... jag blir upprörd när vissa föräldrar verkar tror att deras situation är så unikt att de inte längre behöver bry sig om grannarna. Tyvärr är er somnlöshet inte alls lika intressant som grannarnas. Det är ni, inte grannarna, som har valt att ha barn. Det är ni som har valt att bo i lägenhet, med grannarna tät inpå (men jag vet att inte alla har råd med villa).
Det är ni dessutom som kommer att få glädjen av att se bebisen växa upp. Vi som bara är grannar kommer inte att få samma återbetalning för somnlösheten.
Ibland vore det fint att höra åtminstone en liten erkännande från föräldrarna att vi grannar har fått stå ut med mycket. Det är bara vanlig hyfs. Som Ribbing säger - begrip att man inte är ensam!
Hur man som granne löser situationen är svårt att säga - det är klart att även föräldrarna vill att barnet ska sova. Men om ens grannar stör så att man inte sover flera nätter i rad så har man faktiskt rätt att på ett fint och icke-påpekande sätt nämna att man hör. Kanske genom att hälsa i korridoren och nämna på ett sympatiskt och medlidande sätt att bebisen 'låter energetiskt'.
Detta skulle kunna påverka vissa mer omtänksamma föräldrar - i alla fall de som har möjligheten - att t ex tänka på att övernatta lite oftare hos närliggande föräldrar eller t o m påskynda det redan planerade villaköpet.
Låter lysande.....Problemet var att vår flicka skrek och skrek (precis som det står) men det slutade alltid med att hon kräktes....Ingen mamma i världen står ut med det.....
På dagarna somnade hon fint när vi gick ut och gick i vagnen för att sen vakna efter 30 min. Inte mycket till återhämtning där inte.
Efter ett års ålder så sov hon klart bättre, definitivt på dagarna men...min flicka är nu 3 år och hittills har vi haft max 10 nätter TOTALT som hon sovit hela natten. Känn på den!!!
Barn är så olika så inte kan man dra alla över en kam och tro att alla sover lika bra som sitt eget gjorde!!!
Vi har testat alla olika metoder för att våran son skulle somna och sova hela natten. Det tog tre år och lite till innan han somna själv i sin säng och sov hela natten. Alla barn är inte mottagliga för dessa metoder vi gav varje metod minst en månad innan vi gav upp och vi försökte i omgångar. Vi fann det bästa sätt för oss och vår son vilket var precis tvärtemot från vad experterna säger. Att han sedan skek om nätterna och vi varken jag eller sambon kunde/fick sova på dagarna gjorde att vi var djävulskt trötta, sonen sov inte om dagarna heller om vi inte körde bil eller vagn.
Hur man man som granne ha mage att tycka synd om sig själv!!!
Man kan ju ränka ut med lill-fingret att de som har det absolut jobbigast är ju såklart föräldrarna.
Som granne har man för det första en vägg som dämpar det värsta sen kan man ha öronproppar. Tänk då på föräldrarna som aldrig för sova 2 timmar i sträck utan att deras älskade bebis vaknar och dom får vagga, vyssa, bära, kånka, gunga, mata...ja man provar allt. Tro mig jag vet!!! Vår dotter vaknade 10-12 ggr/ natt (och då menar jag varje natt) och skrek från det hon var 6 månader till 1 år. Vi var helt maktlösa, utmattade, psykiskt slutkörda. Hade våra grannar som topp på det klagat hade jag blivit tokig. Sådan egoism och själviskhet får bara inte finnas!! Skäms på er!!!
Prova att vara en medmänniska och fråga om ni kan hjälpa till istället!