Valborgsmässoafton 2005. Treåringen Eric fick diagnosen neuroblastom, en elakartad tumör och en av de vanligaste cancerformerna bland barn.
– Vi hamnade verkligen på botten. Vi fick en ettårig behandlingsplan som skulle följas för att Eric skulle bli frisk. Då var det bara att kämpa, säger Erics mamma Anna Kälvegren.
Mormor Kristina sitter bredvid i soffan och nickar stilla.
– Eric var en stark kille, säger hon.

"Han var så glad"
Under våren och sommaren genomgår Eric flera cellgiftsbehandlingar på barnkliniken och lyckad operation på Astrid Lindgrens sjukhus. Efteråt får Eric en återhämtningsperiod inför den sista cellgiftsbehandlingen och en kommande benmärgstransplantation.
– Han var så glad och sprang runt här på gården. Han spelade fotboll och verkade helt frisk, säger Anna.
– Han behövde inga mediciner, inte ens värktabletter, säger Jens.

Tumören var nu bara en bråkdel så stor och man hittade inga aggressiva celler. För sista gången åkte Eric in till sjukhuset. Behandlingen med cytostatika påbörjades.
– Någonting var fel, Eric började kräkas. Lite till en början och sen allt oftare och häftigare, säger Anna.

Barnläkaren kritisk
Erics barnläkare ifrågasatte varför de andra läkarna satt in en så hög dos. I efterhand framkom att dosen var mer än tre gånger så stark än i behandlingsplanen och långt över maxdosen.
– Vi frågade hela tiden om Eric verkligen skulle må så dåligt av medicinen, säger Jens.

Allt är under kontroll var svaret - gång på gång. Eric blev bara sämre.
- Han slutade kissa och svullnade upp till oigenkännlighet. Han var okontaktbar och rosslade, säger Anna.
Hjärtat stannade

Sex dygn efter första injektionen cytostatika fick Eric hjärtstillestånd.
– Jag sprang ut i korridoren och skrek "han dör, han dör", säger mormor Kristina.
– Det var så chockartat. Vi fick hela tiden veta att allt var en normal reaktion på den behandling han fick, och sedan var Eric död. Vi saknar ett erkännande, men läkarna bollar ansvaret mellan varandra, säger Anna.

"Vi stod ensamma"
I fyra dagar gavs Eric en cellgiftsdos som var standard för en person som väger 72 kilo. Eric vägde 16 kilo. Anna och Jens anmälde läkarna till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd HSAN.
– Läkarna hade hjälp av chefsläkare och landstingsjurister. Vi hade ingen som hjälpte oss, vi stod ensamma mot hela sjukvården, säger Jens.

Läkarna varnade
Erics fall är ett av få där anmälan har lett till att läkarna varnas.
– Jag kan inte slippa ansvar för felberäkningen. Jag kunde inte, jag frågade och fick fel svar av de jag litade på, skriver en av läkarna som vårdade Eric i ett svar till HSAN.

Den andre överläkaren skriver i utredningen att han inte kan ta på sig ansvaret för Eric trots att det var han som skötte doseringen. Han hänvisar till ett oöverskådligt behandlingsschema.
Men för Erics föräldrar känns en varning verkningslös.
– Det är så viktigt att det som hände oss inte händer någon annan. Läkarna fortsätter ju att jobba, säger pappa Jens.