Det är 30 år sedan barnagan förbjöds i Sverige. Sedan dess har antalet barn som utsätts för våld och misshandel minskat stadigt. Tills nu.
– Tidigare har undersökningar visat på stadigt minskat våld. Men nu verkar det ha stannat upp, konstaterar psykologen Åsa Landberg på Rädda Barnen.

Mycket oroande är också att alltfler nyblivna föräldrar, som tillfrågats anonymt, uppger att de använder våld mot sina barn. Andelen barn under 1 år som knuffas, ruskas om eller huggs tag i har femdubblats mellan år 2000 och 2006.

En orsak till det ökade våldet mot små barn kan vara de nya uppfostringsmetoderna som vunnit mark de senaste åren, menar Åsa Landberg.
– De handlar mycket om att sätta gränser men har mindre fokus på dialog och förståelse för barnets situation. Det kan leda till hårdare tag.

Sedan år 2000 har antalet polisanmälningar om misshandel av barn mellan 0 och 6 år ökat rejält. Det är allvarligt, men kan också visa på att fler anmäler övergrepp och att toleransen mot barnmisshandel ändå minskar.

Ändå är det många barn som utsätts för kränkningar utan att andra vuxna slår larm. Misshandel av barn mellan 0 och 6 år utförs i 90 procent av någon som känner barnet, vanligtvis en förälder eller styvförälder. De som ser kränkningarna har också ofta en relation till den som slår. Det kan vara släkt, grannar eller kompisar. Då kan det vara obehagligt att anmäla.
– Folk vet vad de ska göra men det är ofta svårt i praktiken att vara den som slår larm. Men som vuxna måste vi välja. Det obehag som jag känner är ändå en bråkdel av vad barnet utsätts för.

Det finns fler sätt för vuxna att stötta utsatta barn. Att visa lite extra omsorg, ta med barnet på utflykt tillsammans med de egna barnen, vara barnvakt eller att bara sitta ner och prata en stund, kan betyda mycket.
– Samhället har ju sin skyldighet att skydda barnen, men utöver det behövs medmänsklighet från oss andra, säger Åsa Landberg.