Vilka är de största felen föräldrar gör när de uppfostrar sina barn?
– De flesta föräldrar gör inga stora fel, de allra flesta är duktiga föräldrar som kämpar på. Men i mitt arbete kommer jag i kontakt med familjer som har problem och då är de här de vanligaste problemen, säger nanny Anne-Lie Arrefelt till AlltomBarn.se och ger oss en lista på problem och lösningar.

Problem 1: tar inte konflikter
– Många föräldrar undviker konflikter, man skapar en miljö där man går förbi konflikter eller mutar sig ur dem. Om man haft den strategin sedan första trotsperioden så kommer man att bli lågprioriterad och avfärdad när barnet blir tonåring. De här föräldrarna menar ofta att de koncentrerar sig på de stora krigen och låter de små slagen gå dem förbi. Men då förlorar föräldern respekt.

Lösning 1
– Föräldern måste ta sig den respekten. Man ska vara noga med de här små konflikterna och stå på sig även där. Kanske inte i varenda liten konflikt, men i de fall man känner sig trygg i att man kan vinna diskussionen.

Problem 2: Tar åt sig personligen
– Det är vanligt att föräldrar tar barns beteende i utvecklingsfaserna personligt. När barnet är i trotsåldern undrar föräldrarna ”är det oss det är fel på?” och i tonåren säger man att ”vilket otacksamt och taskigt barn med dålig attityd vi har fått”. Man tar åt sig och lastar sig själva och därmed barnet. Barnet går och känner sig som en skurk samtidigt som det inte kan hjälpa att det går igenom den här fasen.

Lösning 2
– Läs på! Ta reda på vad som ligger bakom de olika faserna och skapa förståelse för deras beteende - kunskap tar udden av problemet. Barnen måste gå igenom det här och det blir inte bättre av att alla mår dåligt.

Problem 3: Behov av hjälp
– En känslig grej handlar om att vissa föräldrar inte vill inse att de har problem med deras barn och att barnet kan vara i behov av stöd. De har ofta fått indikationer från personal om att något är galet. Men föräldrarna slår ifrån sig detta, de vill kanske inte att deras barn ska få en diagnos på pappret för att de är rädda att det kan sätta käppar i hjulet för barnet senare i livet. – När det gäller killar handlar det ofta om att de är utåtagerande och hyperaktiva, vilket vid en utredning kan visa sig vara exempelvis ADHD. När det gäller ADHD hos tjejer kan signalerna se annorlunda ut. Flickorna kan glida igenom grundskolåren - kanske har de en hobby och sitter mycket på sitt rum och pysslar för sig själv. Men när de når tonåren kan de hamna i depressioner, få ångest eller uppvisa ett skadebeteende.

Lösning 3
– När de kommer upp i tonåren måste dessa signaler redan vara utredda. Det är nämligen svårt att på en tonåring urskilja vad som är en del av tonårsfasen och vad som är verkliga problem. Förälder - se signalerna och lyssna till omgivningen. Finns de där - ta professionell hjälp. Om du är osäker - gör en extra koll.
– De här problemen mognar inte bort, snarare lär sig barnet att dölja dem för omgivningen och det blir en otrolig belastning för barnet, vilket innebär ett enormt utanförskap.

Problem 4: För mycket snack
– Föräldrar pratar ofta för mycket och lyssnar för lite. De överöser sina barn med information, vilket barnen hör en tredjedel av. Efter en lång dag på förskola och skola behöver barnen lugn och ro och då är det exempelvis inte optimalt att dra iväg på en släktträff, eller liknande.

Lösning 4
– Undersökningar visar att vi i genomsnitt bara samtalar 7 minuter per dag med våra barn. Utöver det handlar pratet om att föräldrar ger order och domderar.
– Skapa regelbunden tid för äkta möten, där du som förälder är den lyssnande parten. Ta den där stunden i bilen på väg till träningen eller på ett fik. Har man haft ett bråk kan man säga att ”det här kan vi prata om på vår stund”, som barnet då vet att det får.
– Det räcker inte med en snabb fråga om hur dagen har varit, då hinner barnet knappt tänka efter förrän föräldern är på väg mot något annat. Låt samtalet ta 30-40 minuter.

– När det gäller små barn är läggstunden ett perfekt tillfälle att få till den där magiska stunden där man läser en saga och har ett samtal.
– Barn och ungdomar kan vara svåra att få några svar ur, men om du envisas med ett samtal så släpper det rätt vad det är. Bjud in barnet, låt dem förstå att de blir hörda exempelvis genom att återknyta till tidigare samtal. Säg att ”du sa något sist vi pratade - hur har det gått med det?”, så att de vet att du lyssnar.

Problem 5: Uppgivenhet
– Föräldrar släpper kontrollen över sina tonåringar för tidigt. När de blir 13-14-15 rycker föräldrarna på axlarna och säger att man inget kan göra ”de är ju tonåringar”. Men man kan göra ganska mycket. Det är rena turen att det inte går åt skogen för vissa ungdomar, många av dem har en stark självbevarelsedrift som gör att de inte hamnar snett.

Lösning 5
– Fortsätt att ha kontakt med kompisarnas föräldrar. Se till att tonåringen har organiserade semestrar, exempelvis en språkresa, där det finns ledare med. Och har man en ridtjej som är i stallet från tidig morgon till sen kväll - se till att åka dit någon gång och ha koll på läget.

– Även om de säger saker som ”glöm det” och fräser åt en så hör de vad man säger. Vill de absolut inte gå på släktträffen kan man låta dem välja själva, men klargöra att deras ekonomi kommer att bli tvärlidande om de vägrar. Och man måste stå på sig, bara de får låta lite följer de oftast med till slut ändå. Då är det viktigt att man är cool i det och inte säger att ”vad var det jag sa, det var väl jättebra att du följde med”.

– Man bör se åren mellan 13 och 18 som den sista stora föräldrainsatsen. Tidigare har det kanske varit gulligt och roligt, men det är nu man på allvar lägger sista handen vid det fantastiska jobb man gjort ditintills.

Just nu medverkar Anne-Lie som utryckande pedagog i TV3:s SOS familj, som sänds tisdagar 20.00 i TV3. Där räddar hon slutkörda barnfamiljer runt om i Sverige.