Varför pratar vissa föräldrar till sina barn som om de vore mindre förstående husdjur?
” Du är sååå guuuliii pluttiii namnam”
Varför!!!
”Jo men det är ju bara för att det är så gulligt”
Nej!!!
För mig låter det nedlåtande och fördummande.
Inser här och nu att det troligen är ganska många som inte håller med mig. Varför? Jo för att de själva gör det…Gubbiii lubbiii lull lull!

Och om än värre så gör vissa tjejer det med varandra i vuxen ålder.
”Heeej min allra bästa lilla gulli plutti…”
Ja, ni hör ju själva.
Har som ni förstår funderat länge på hur det kommer sig. Och ibland när jag bevittnat detta beteende så väntar jag mig att någon av tjejerna ska säga ifrån. Att det inte är ok! Att det har som en fadd smak! Men icke då!

Vid ett tillfälle hamnade jag emellan två tjejgäng vid en bar. En verbal korseld av denna nedlåtande ton utspelade sig framför mig.
Jag såg min chans och frågade allra ödmjukast hur det kommer sig att de pratade till varandra på det här viset och om de inte hörde hur knasigt det låter.

Deras svar blev nio idiotförklarande och mycket välriktade blickar.
Hmmm… ok. Jag förstår, men det gör inte ni tänkte jag för mig själv.

Men nu till det allra värsta i denna utläggning.
Män!
Vuxna män som pratar så här till sina fruar och flickvänner. Jösses… Snacka om nedlåtande.
”Hej min lilla gulliii pluttiii…”
Gör de det för att de har något att dölja? Nä det tror jag inte.
De gör det för att de är uppväxta med det. Så till den milda grad att jag är övertygad om att de tyvärr inte märker att de gör det. Och detta oavsett kön.

För visst måste det väl vara så, att barn som växer upp med föräldrar som pratar till dem som om de vore smått korkade präglas av det.
” Va duktiii du äää… du sa paaappaaa. Du blir nog språkforskare när du bliiir stooor min lilla gulliii pluttiii…”

Skulle inte tro det!

Fler krönikor av Hans Fahlén:
"Varje natt skrek han på sitt alldeles charmerande sätt"