I förrgår stötte jag på en gammal bekant eller snarare… Hon fångade min uppmärksamhet, BIG TIME! Det var ruggigt kallt ute, så under en liten shoppingtur i min hemstad, så genade jag genom ett köpcentra. Min snabba gång avbröts av ett plötsligt skri, så högt att det skar i huvudet och nästintill var baserat för djuröron.

En kvinna grabbade tag i sitt lilla barn och skrek argt:
- Du får ingen hamburgare nu! Vi ska ju snart till mormor och fika. 
- Men jag ska ha det! svarade det lilla barnet med arga röda ögon och med sin armar surt i kors.

Jag skulle precis gå vidare när jag tvärstannade, hörde mammans svar och gapade förvånat.
– Jag orkar inte tjafsa, du får ju ändå som du vill.
Hon fortsatte:
– Köp EN liten hamburgare, men bara EN.
Den lilla flickan lade huvudet på sned och blinkade med sina numera bruna, varma hundögon.
– Snäääääääälla! sa hon. Jag är så hungrig.
– Ja ja, svarade hennes trötta mor och gav henne pengar. Köp två stycken, så går mamma ut med lillasyster och röker under tiden.

Barnvagn och storasyster lämnades inne på hamburgerstället medan mamman placerade sig utanför entrén med en cigarett i sin högra hand och lillflickan på vänster arm. Mammans hand darrade när hon drog in röken och hon hostade lite slemmigt mellan blossen. Den lilla flickan på armen insveptes i rökmoln var tionde sekund och nös lite försiktigt samtidigt som hennes ögon tårades av den stickiga röken.

Som om det inte situationen var tillräcklig märklig, så ringde mammans mobil och cigaretten placerades i handen som även höll i det lilla barnet. Vajandes med mobil, cigarett och barn, så lyckades hon svara i mobilen samtidigt som cigarett glödde en centimeter från lillflickans panna.

Nu!!! …jag passar på att smita förbi nu, tänkte jag lättat. Med relativt ”jag har bråttom-fart”, passerade jag det lilla rökmolnet med stora, snabba steg och tro det eller ej, hon noterade självklart att det var jag.

- Hallå, Zarah! Det var inte igår! Hon lade på telefonen snabbt som attans och kramade in mig i den rökfyllda lilla familjen.
- Ja, så du har gått och blivit hälsofreak du.

*suck*

- Nja, svarade jag och försökte låta lika glad som alltid. Hälsofreak vet jag inte men jag jobbar hårt för att andra människor ska må bra och det är viktigt för mig att leva som jag lär.
- Ja, sa mamman. Jag orkar inte bry mig om det där längre. Jag har gått ner i vikt flera gånger, provat allt och slutade faktiskt röka igår. Det här är första cigaretten jag tar idag, sa hon och tittade stolt på klockan som visade att det redan var efter lunch.

- Ja men toppenbra…!!! svarade jag peppande och ursäktade mig eftersom jag ju hade så uppenbart bråttom.

- Du Zarah! ropade hon efter mig… Jag ringer någon dag, så kan vi ses över en fika. Vi skulle verkligen behöva hjälp att komma igång, du vet. Lilltjejen ligger ju lite i överkant på kurvan och gubben hemma har fått diabetes. Du som är hälsofreak kanske har några kanonlösningar för oss, skrattade hon lite sarkastiskt.

*suck igen*

Jag är inte hälsofreak och avskyr att döma, men utan sunt förnuft uppfostras inga genier!

Zarah Öberg