Vem har inte hört erfarna föräldrar säga att ha två barn är mycket enklare än att ha ett?
När ska dom vakna upp?
Nu har jag levt som tvåbarnsmamma i mer än en månad och jag undrar fortfarande vad jag gjorde med all ledig tid när jag bara hade ett barn. Likväl som man ibland lite skämtsamt frågar sig vad man gjorde med sin tid innan man skaffade barn överhuvudtaget.

Man gjorde som man själv ville med sin tid – hela tiden.
Nu är det barnen som styr ens liv till stor del och den tid man får över snor tvätthögar, dammtussar och allmänt plock av en.

Det är först nu jag förstår hur jobbigt föräldrar måste ha det som får barn väldigt tätt.
Nej, där ljög jag lite. Klart att jag fattar att det är jobbigt med två år eller mindre mellan barnen.
Tyvärr så är vårt samhälle och livsideal uppbyggda på att det ska vara praktiskt att få barn tätt.
I det sammanhanget klingar ordet ”praktiskt” illa i mina öron.
Jag skulle aldrig för mitt liv skaffa mig andra barnet av praktiska skäl.

Ibland känns det nästan som en del försvarar sig med att barnen har så stor nytta av varandra under uppväxten om det bara skiljer nått år eller två på dom.
Dom kanske blir som hund och katt i alla fall, så blir det ändå inte som man tänkt sig.

I mitt fall skiljer det nästan sex år mellan mina flickor och det känns hur bra som helst.
Jag har alltid en liten hjälp till hands, men framför allt så har jag åtminstone en av dom som klarar sig mer eller mindre själv.
Fast det är klart att det krävs en del tjat ibland.

Jag själv är uppvuxen som sista barn i familjen och har en bror som är sju år äldre. Klart att jag var avundsjuk på min bästa kompis som hade en två år äldre storasyster.
Dom hade ju alltid varandra när det bakades pepparkakshus eller då dom åkte till landet över helgen.
Idag kan jag inte påminna mig om att jag skulle ha varit mer olycklig än dom under barnaåren. Jag hade ju alla mina kompisar och jag kunde själv välja om jag ville vara ensam eller inte.

Tro inte att jag inte tjatade om att få ett syskon. Så mycket till och med att jag ville sova över hos mormor en natt för att sen fråga mamma när jag kom hem igen om dom ”hade gjort det”.
”Vadå?”, svarade mamma.
”En lillasyster”, svarade jag.
Men jag fick aldrig nån, jag gav en till Tess istället.