Ställ dina frågor om barn och familjeliv till Katerina i hennes blogg här på Alltombarn.se.
"Jag ställer mig den mobbade kärnfamiljens sida"
Katerina Janouch är trött på gnälliga bitterfittor.
Det är fult att mobbas. Fult att sparka på nån som redan ligger. Ändå är det det som sker så gott som dagligen. I press, tidningar och tv. Offret: Kärnfamiljen. Mobbarna: Typ varenda journalist, tyckare, krönikör och kändis. Ledda av ett gäng Bitterfittor som gjort till sin nisch att spy galla över hela mamma-pappa-barn-konceptet. Och jag känner ledan växa. Sanning eller bullshit är en lek mina ungar hittat på. Tja, hela det där bitterfittefacket känns som ett enda långt jävla bullshit, om ni ursäktar min franska.
Så nu ställer jag mig på den stackars mobbade och hånade och bespottade Kärnfamiljens sida. Kärnfamiljen, hördu, upp o hoppa och damma av dig, torka snoret och tårarna, och kom igen. Visst kan du vara en jobbig fan men du är också himlans bra på många sätt!
Själv älskar jag min familj och är extremt tacksam över att jag har den. Att gnälla över den skulle vara som att kissa i salladsbordet på café Opera. Både min grundfamilj med mamma-pappa och lillbrolla (som jag ändå i tonårsdimman spydde galla över, men det var då det, mest för att det skulle vara så!) och den nuvarande, min man och mina fem helt fantastiska barn.
Bitterfittorna gnäller om att kärnfamiljerna cementerar könsroller men är det nån som tvingar dem att leva enligt 50-talets ingrodda mönster? Om det nu är så gräsligt, så skilj er då och ta ansvar. Skippa tvåsamheten och lev i kollektiv. Eller ensamma på en öde ö där ni slipper de glossiga mammatidningarna. Man måste inte bara drömma. Man kan vara kärring för sin hatt och göra som man vill. Kom inte och var offer och snacka om ”strukturer”. Skapa nya istället, vetja!
Men det gör inte Bitterfittorna utan de pestar ner istället med sitt olidliga bölande om allt som är dååååligt. Själv använder jag The Family Project till att fostra sönerna i feministisk anda och till att förbereda dem för livets hårda bud. Lill-tjejen lär sig ge svar på tal. Maken och jag delar rättvist på uppgifterna. Familjen är framför allt världens bästa gäng. Vi kan bråka och tjata men i nästa stund skratta och ha kul. Vi är varandras närmaste människor. Vi är en flock och en stam. Och vi är stolta över varandra. Så Våga Vägra Vara Bitterbitch! Våga Hylla Kärnfamiljen! Gnäll har än idag aldrig lett till någon revolution.



Jag kan inte för mitt liv förstå hur en alkoholist/knarkarhustru kan vara så nöjd med att hon har stått ut. Och samtidigt utsatt sina barn för detta helvete. Enligt mitt sätt att se på det hela skulle även Katerinas barn ha mått mycket bättre ifall Katerina inte krampaktigt hade hållit sig fast vid "kärnfamiljen".
Extra roligt blir inlägget med tanke på att Katerinas egen familj INTE är en kärnfamilj. Utan just en styvfamilj. Katerinas man är ju inte pappa till alla hennes barn..
Kan till viss del hålla med dig, kärnfamiljen är super så länge alla är med och drar sitt strå till stacken. Själv vänder jag mig emot män som tex bara sitter och kollar fotboll medans frun måste sköta allt annat, mat, tvätt, barnuppfostran osv. Om jag skulle haft en sådan man skulle jag hellre leva ensam med barn. Det är relativt.
Anna
Jag har själv blivit uppmanad flera gånger att acceptera att veckopendla till heltidsarbete trots att jag hade barn under 3 år hemma på heltid. Om jag inte accepterade att bara se barnen på helgerna så skulle jag förlora A-kassan! Jag och min man har tagit en och annan semesterdag ibland samtidigt som vi lämnat in barnen på dagis. Detta har räddat vårt äktenskap eftersom vi aldrig får någon annan avlastning då vi saknar släktingar och andra pålitliga barnvakter. Detta har vi fått mycket skit för eftersom man egentligen inte får göra så. Vi har blivit kallade fuskare och snyltare och allt möjligt trots att det har räddat vårt äktenskap genom det sparat skattebetalarna en massa pengar. Varje skilsmässa kostar ca 1 miljon i skattepengar i genomsnitt har jag hört sägas. Sen äldsta barnet gått ut åk 3 har vi inte kunnat ha en ända semester dag ihop jag och min man. Samhället drar ner på fritis och en 10åring kan inte vara själv vind för våg i en storstad. Jag har 5 veckors semester som dessutom ska räcka till jullov, och andra klämdagar. Skolbarn har 10 veckors sommarlov plus alla andra lov. Det är bara våra skilda vänner som får det här att gå ihop.
Splittra inte familjer genom att tvinga föräldrar att veckopendla.
Bygg ut fritis ända upp till åk 9 med en meningsfull verksamhet, inte som nu, bara öppen förvaring utan närvarokontroll (som snarare bidrar till kriminell rekryterings bas av ungdomar).
Bygg ut ett avlastningssystem för oss som inte har råd med aupair eller hembiträde och som heller inte har tillgång till mor- eller far- föräldrar.
Avbryt denna lobbyverksamhet för skilsmässolivsstilen. Men OBS det har inget att göra med att moralisera över dem som ändå väljer att skilja sig
-Jag har bytt ut mina barns Pappa o byggt upp en ny kärnfamilj....
Ja; det är inte riktigt så att mina barns Far är helt avpolleterad, men i förening med mig i vart fal.
Nu är det sommar och jag sitter och tittar ut över en, av kvällssol belyst, gräsmatta där mina barn leker. Just nu är tre av mina fem barn här hos oss på landet. Äldsta jobbar och näst äldsta är på Rockfestival. Kvar är trojkan bestående av 12, 10 o 8:a -åringarna.
Mina barn?
Ja; MINA barn. Även om jag inte är biologisk mor till alla.
För vi HAR en familj, en NY kärnfamilj. OCH jag är inte ett dugg besvärad av att det var just det som jag o min man ville ha; en ny familj.
För kärnfamiljen, eller det att just leva i "flock" är bra.
Det är, kan man nog lungt påstå; ett väl utprovat konsept.
Vi ser styrkan av vår tvåsamhet gent emot barnen, en tvåsamhet som; av o till gett oss ett försprång gent emot de övriga föräldra sammanslutningarna kring våra barn.
Nu ser vi hur bra det fungerar för de två andra paren kring våra barn. Det fungerar för dem också.
Våga säga det självklara? Att "nu byter jag ut mina barns förälder"?
Eller, rättare sagt; nu byter jag ut mig själv som inte är så lyckad i denna parkonstellation för en riktigt lyckad kärnfamilj?