Här föder 3 av 10 sitt barn i hemmet
Nästan en tredjedel av Nederländernas förlossningar sker i hemmet, utan bedövning.
– Att föda hemma är okej, så länge kvinnan valt det själv, säger Gudrun Abascal, chefsbarnmorska på BB Stockholm till Alltombarn.se.
Hela 30 procent av Nederländernas blivande mammor föder hemma, vilket är det högsta antalet hemmafödslar i hela Västvärlden. Bara tio procent använder bedövning under förlossningen och kejsarsnitt är en mycket ovanlig företeelse, skriver Emma Thomasson, korrespondent för Reuters i Nederländerna.
Enligt nederländsk filosofi är förlossningen en fysiskt naturlig process där medicinsk smärtlindring bara bör ges vid komplikationer. Framfödandet bör helst ske i hemmet med assistans av en barnmorska, än på sjukhus med hjälp av läkare, skriver Reuters korrespondent.
Emma Thomsson förklarar att inom den nederländska traditionen är förlossningssmärtorna viktiga för att skapa ett speciellt band mellan modern och barnet. Vissa av sjukhusen i hennes område visade sig inte alls kunna garantera någon bedövning.
– Så länge kvinnorna själva får välja på vilket sätt de vill föda är det okej, säger Gudrun Abascal, chefsbarnmorska på BB Stockholm till Alltombarn.se.
Enligt Gudrum Abascal spelar samhällsstrukturen också in.
– Det är jätteviktigt att man får stöd kring förlossningen och Hollands samhälle är väl organiserat för att föda hemma. Kvinnorna har tjugo minuter till närmaste sjukhus och ambulans finns redo att ta kvinnan dit om det skulle behövas.
Procentandelen svenska kvinnor som föder hemma är liten.
– Det handlar inte om mer än promilleandelar, säger Gudrun. I Sverige förväntas vi inte att föda barn i hemmet och varken sjukhus, barnmorskor eller medier tar upp detta som ett alternativ. Dessutom är tillgången på barnmorskor för liten i Sverige för att det ska vara möjligt.
Studier visar att upplevelsen av förlossningen i mycket handlar om vilken inställning man har till den, berättar Gudrun, som även själv skrivit om detta.
– Holländska kvinnor är inställda på att möta smärtan och att hantera den. De är uppvuxna med det, precis som vi är vana att våra mammor och väninnor föder på sjukhus.
Reuters Hollandskorrespondent imponerades av landets uppbackning efter förlossningen.
– En barnmorska hjälper en i hemmet under en vecka efter förlossningen. Barnmorskan gör allt från att byta blöjor till att städa och laga mat, skriver hon.
Detta är ett samhällsstöd som även Gudrun Abascal ställer sig bakom.
– Funktionen är fantastisk, det borde vi införa i Sverige, oavsett var vi föder, säger hon.



Så länge allt går bra är det säkert bra, men om det inte gör det är det rätt skönt att vara på sjukhus. Undrar om man ser någon skillnad i dödlighet mellan Sverige och Nederländerna?
Väl hemma igen fick jag och min sambo dagligen besök av en "kraamverzorgster", en sköterska som gjorde allt från hushållsjobb till att stötta och rådgiva kring amningen och hjälpa oss att komma in i själva spädbarnsrutinen.
När jag kom hem till Sverige skrevs det mycket i tidningarna om bristen på BB-platser, kvinnor som fick vända hem med värkar för att de var för tidiga, eller ännu värre: köra runt och söka efter en ledig plats, tom i ett annat län! Vänninor och bekanta hade konsekvent allihopa fått dropp för att snabba på öppnandet av livmodern, och jag har inte hört om en enda förlossning där kvinnan i fråga har känt kontroll,utan snarare hamnat i hjälplöst underläge gentemot läkarlaget. Inte att undra på att man då gärna går hela vägen, med lustgas eller smärtstillande! Nog tycker jag att vi har en hel del att lära av holländarna!
Jag måste ändå tillägga att när barnet väl var fött fick jag veta vad baksidan av myntet var:(godmorgon..)Nederländerna är inte emancipierat! Det finns inga dagisplatser! Mammaledigheten tog slut då barnet var 3 månader gammalt !(vad gör man med barnet då?)De dagisplatser som finns kostar lika mycket som det man tjänar! Det är helt enkelt meningen att man som kvinna ska stanna hemma i 5 år, tills barnet är stort nog att gå i skolan! Onekligen har holländarna mycket att lära av "de scandinavische landen".Så jag var ju inte dummare än att jag tog holländare och barn och flyttade tillbaka till Sverige ögonaböj! Snacka om att plocka russinen ur båda kakorna..
Min erfarenhet med BB Stockhom var så klart i en annan värld! Även där bara med lustgas och akupunktur men en helt annan upplevelse!
I Nederländerna förväntas man föda i hemmet.
Min holländska väninna fick sin vilja igenom med sitt första barn och fick föda på sjukhuset utan problem. Men med andra barnet förväntades hon vara duktig och föda i hemmet som alla andra fastän hon helst inte ville. Nu blev det som sagt på sjukhus till slut pga. komplikationer,men hon fick ändå börja förlossningsarbetet i hemmet de första 24 tim. Hon kände sig väldigt otrygg och det gjorde att förlossningsarbetet blev svårare.
Holland vekar ju vara ett väldigt liberalt land förövrigt så förstår inte varför man blir nekad smärtlindring om man känner att man behöver det. Alla har vi olika smärttrösklar och olika behov.
Min systers första förlossning gick på 5 tim. och hon behövde inte någon smärtlindring alls. Min första förlossning gick på 48 tim. och jag behövde lustgas,akupunktur och epidural.
Man kan ju inte förvänta sig att alla kvinnor reagerar lika vid en förlossning och bara ha ett system. Det funkar inte för alla oavsett var man bor.
Jag kände att jag hade kontroll över hur jag ville föda mitt barn och det gjorde mig mer avslappnad generellt. Jag litade på barnmorskorna som hjälpte mig och de lyssnade också på mina önskemål vilket kändes otroligt viktigt. Och jag tror det är det viktigaste i slutändan att man känner att man får föda på det sättet man själv vill och där man vill. Och inte på det sättet som samhället förväntar sig att du ska föda.
Med andra barnet var jag lite mer insatt och då hittade jag den mest underbara barnmorskan som kunde assistera mig hemma! Och vilken upplevelse det var! Vilken lyx också att få en alldeles egen barnmorska som man har lärt känna sen man var gravid och sitter tillsammans med dig och stötar ut urtidsljud. Jag skulle vilja föda barn många gånger till.
Givetvis är det en annan sak om något inte är bra och självklart skulle jag då ha åkt in på ett sjukhus, inget illa om de som föredrar att föda där heller. Men även om det är svårt i en kultur som den vi lever i här och nu så vill jag gärna fortsätta tro på att min kropp faktiskt klarar av sånt här alldeles själv och om jag bara litar på det så vet jag vad jag ska göra.