– Plötsligt är han SÅ stor, säger trebarnspappan Fadde om tonårssonen.
– Han är i moppeåldern, vi spelade biljard i helgen och då undrade han om han kunde få en snus eller om jag skulle bli sur om han tog en. Först blev jag lite ställd men sen kom jag på att jag själv började snusa långt innan jag var sexton, det kändes svårt att säga nej. Men för mig är han ju liksom fortfarande min lille pojke.

Första graviditeten minns Fadde mest som en otålig väntan.
– Jag var otroligt nyfiken på vilket kön det skulle bli och jag blev väldigt glad att det var en pojke, berättar Fadde som efter en lång och svår förlossning fick hålla sin förstfödde son i sin famn.
– Det kändes otroligt stort att bli pappa och det var väldigt viktigt för mig med en kille, min första tanke var att jag bara ville ha ­söner. Det har väl att göra med att i den kulturen jag kommer ifrån ska pojkarna försvara, ta hand om och försörj a familjen, det betyder mycket med söner.

Även om han själv inte direkt fick försörja familjen så började den numera rikskände före detta vaktchefen på Spy Bar, Fadde Fahid Darwich, jobba tidigt och slanten från extraknäcket som 15-årig ishockey­domare gick ­direkt till mamma Vergil efter avslutad match.

Invandrarfamiljen Darwich hade det långt ifrån fett (pappa Ibrahim – som gick bort i lungcancer för ett par år sedan – var ­ursprungligen frisör och fick politisk asyl i Sverige 1977, arbetade som spärrvakt och tunnelbaneförare till pensionen, mamman var hemmafru), alla syskon fick bidra (och gör det fortfarande) till föräldrarnas ekonomi.

Fadde Darwich kom till Sverige från Syrien elva år gammal och hans föreställning om Sverige var att det var ett land med ”väldigt mycket skog och tama tigrar”. Det verkliga mötet med Sverige och flyktinglägenheten i Flen blev lite av en chock och Fadde längtade hem till Syrien.

Så småningom gick familjens flyttlass till Tyresö i Stockholm, Fadde rotade sig och i dag känner han sig mer svensk än kurdisk. Dörrvaktsbanan inledde han som 16-åring på Gröna Lund i Stockholm. Ett karriärval som visserligen gav pengar, flärd och en slags ­status men på sikt knäckte familjelivet. Faddes blöjbyten skedde vid fyrarycket på morgonen när han kom hem från jobbet på krogen, sen däckade han ofta till 14–15-tiden nästa dag.
– Jag har tre barn med tre olika kvinnor, alla mina förhållanden sprack innan barnen fyllde två år på grund av jobbet som dörrvakt. Det går inte att leva ett normalt familjeliv med ett sånt arbete. Jag jobbade på nätterna och på dagarna sov jag. På helgerna när normala familjer gör grejer ihop var jag för trött för att hitta på saker med familjen. Och när vi väl kom iväg på en middag till vänner eller familj så fick jag bryta upp mitt i och gå och jobba. Jag får ont i magen när jag tänker på hur jag svek dom och hur frånvarande jag var.

Döttrarna Vanessa och Vendela föddes –93 respektive –02 och är i dag 12 och 5,5 år gamla. Dom första tankarna om att bara vilja ha söner förbyttes snabbt efter att ha konstaterat att ”pojkar är mammiga och flickor är pappiga”. Fadde har egentligen aldrig varit en varannan-vecka- pappa men försökt träffa sina barn så mycket som möjligt.
– Med mitt jobb som dörrvakt på nätterna har det varit svårt att få det att funka med ett varannan-vecka-upplägg, det har också varit svårt att ha alla barnen samtidigt eftersom alla har så olika scheman. Det har gått lite i perioder men jag försöker hålla kontakten och ses så mycket som möjligt. Jag har även en väldigt bra relation till alla mina barns mammor, vilket gör att jag i princip kan ringa när som helst och träffa mina barn när jag vill.

Hur är du som pappa?
– Jag skulle inte säga att jag är sträng eller hård men jag försöker hela tiden se till deras bästa, dom beslut jag tar är för att de ska få det så bra som möjligt. Och sen så är jag konsekvent som pappa, har jag sagt
att något gäller så blir det så, det går inte att övertala mig.

Vad är svårast med att vara pappa?
– Det svåraste för mig är att jag känner att jag inte alltid har varit en särskilt bra pappa, jag har inte levt upp till den där bilden av den ultimata pappan. Jag var inte närvarande i deras liv och jobbade jämt när dom var små. Det gör ont att tänka på och jag önskar att jag kunde backa bandet, s amtidigt så vet mina barn att jag älskar dom över allt annat i livet. För mig är barnen en otrolig trygghet, känslan av att veta att de bara vill mig gott, det ger mig en enorm styrka i livet. 

Läs hela intervjun med Fadde i nya numret av Mama – ute nu. En krona för varje såld tidning går till Childhoods välgörenhetsverksamhet.