Skicka
Skriv ut
Adriana blev mamma vid 66
Adriana Iliescu är 70 år och har en 3-årig dotter. Efter en nio år lång kamp blev hon gravid efter en IVF-behandling. När dottern Elisa föddes var hon 66 år.
Rumänska Adriana Iliescu var 66 år när hon födde dottern Elisa. I dag är Adriana 70 år och Elisa har hunnit fylla tre år.
Adriana är en pensionerad professor och barnboksförfattare. Hon hade inte träffat någon att få barn tillsammans med och till sist var hon för gammal för att få barn på naturlig väg.
Efter nio års fertilitetsbehandling blev hon till slut gravid med hjälp av ett donerat ägg och donerad sperma. Hon väntade tvillingar, men ett av barnen dog i livmodern. Elisa föddes för tidigt med kejsarsnitt och vägde vid födseln endast 1,4 kilo.
Mest lästa senaste veckan
4 saker om pengar du inte bör säga till ditt barn
Vilket är ditt bästa kräfttips med barnen?
Jag blir så TRÖTT på åldersfixeringen i Sverige. Ålder är individuellt i hög grad. Jag känner många trötta 30-åringar som använder TV som barnvakt och inte orkar ta tag i situationen när deras barn går överstyr. mobbar eller blir mobbade, eller bara allmänt kräver att föräldrarna bryr sig genom att sätta gränser. Ja, jag kan hålla med om att det är oförnuftigt att skaffa barn vid 66. Tack och lov hör det ju verkligen till ovanligheterna. Men många som själva är runt 30 sitter självgoda och tycker att man inte orkar vara mamma när man är över 40 och det stämmer inte alltid, långt därifrån. Själv är jag 48 och har en son som är 4 år. Jag känner mig full av energi och skulle inte ha några problem att orka ett barn till om bara naturen ville välsigna mig med ett. De sista 4 åren har varit de underbaraste i mitt liv! Vi umgås med många familjer som har barn, att föräldrarna är 10-15 år yngre än vi ser vi inte som ngt. problem. På dagisavslutningen för några veckor sedan var jag självklart uppe och dansade till små grodorna och raketen. Men många mammor som var många år yngre än jag satt i gräset och rörde inte en fena. Jag är själv barn till gamla föräldrar, mamma var 43 och pappa 50 när jag föddes och jag hade det jättebra. De var mycket vitala och levde tills jag var 35. Att vi skall få leva lika länge som mina föräldrar gjorde är ju ingen garanti, det är jag väl medveten om. Men man kan ju inte leva sitt liv som om statistiken alltid stämde, det finns faktiskt unga människor också som dör och lämnar små barn utan föräldrar. Så tänk efter innan ni spyr ut förnumstiga "åldersrekommendationer" som bara gör åldersfixeringen i detta extremt åldersfixerade land ännu värre. Live and let live...
Jag har fått fem barn under en 20 års period och jag känner inte att det är ett problem för mig men tydligen för alla tyckare.
Det är skillnad (tycker jag) när man har många barn som du och jag, vi stratde ju itne ut och skaffade ett barn sent och sen blev det inga fler... Det är det som jag tycker är så taskigt, att skaffa ett barn sent som föräldrarna sen kanske tidigt lämnar ensamt.
När mina föräldrar var gamla när de fick mej så innebar det också att min mormor, morfar, farmot, farfar och i princip hela min släkt dog undan när jag var liten... Mao blir det ensamma kärleksbarnet med äldre föräldrar verkligen solo *men* inte när man har flera barn sen tidigare, det är den stora skillnaden, då har de alltid varandra! och man har inte gjort barnet en otjänst på samma sätt.
Jag ser mao inte äldre föräldrar som fel i sej utan man måste se det lite större och min grundbult är väl just att jag tycker det är fel när det bara blir ett enda barn...
Vid Jul (bara för att ta ett exempel) så består min släkt (hela!) av enbart vi syskon och våra barn och respektive resten är ju borta. Utan mina syskon hade det bara varit jag och min man och hade jag varit ensamstående.. jag och mina barn... Släkt och samhörighet är viktig för mej men kanske är jag gammalmodig... eller så har det blivit så här just för att jag lever i att ha en pytteliten släkt...
Vi måste väl vara fler som fått barn efter fyrtio så ni kan väl skriva en rad om hur ni tycker att det är!
Och mina barn är det bästa jag gjort och alla barnen har nytta av varandra på olika sätt. Nu ska jag dessutom bli mormor och det känns jättehärligt.
Femmann
Jag hade äldre föräldrar och jag kan lova att det INTE var kul att bli utan båda föräldrarna när jag var 16! Och att se sin mamma redan när jag vara tolv drabbas av sjukdom och redan då nästan stryka med.
Sen när jag själv bildade familj, ingen mormor, ingen morfar... Visste finns alltid risken att även yngre föräldrar försvinner tidigt men det är mindre vanligt än att sjukdomar tar de äldre som i mitt fall.
I många barn-diskussioner så tycker jag att det är egot som pratar och inte vad som är bäst för barnet. Det är en klocka som tickar, det kändes rätt just nu, jag hade inte tid tidigare, det passar bäst för mej just nu. Omvänt tas det abort då och då just för att barn "inte passar" just då.
Jag har haft småbarn som 18-åring, småbarn som 20 åring, småbarn som 25 åring, 30-åring och som 35 åring och jag kan garantera att det är jobbigare nu än det när man var 18-20 år! Annat är bara skitsnack! Jag har flera, flera gånger frågat mej själv om de två sista verkligen var rätt gjort med tanke på min ålder men jag har satt gränsen för mej själv vid 35 och det anser jag vara en mycket hög ålder för att ha småbarn. ag kommer vara 55 när de är någorlunda vuxna men om jag skaffat dom som 45 åring så hade jag varit 65 och det är inte alls säkert att jag kommer tillhöra den friska pigga skaran men jag har större chans som 55-åring än som 65 åring eller som 70 åring!
Hade jag stoppat vid mina två första barn så hade jag varit 38 med två vuxna barn vilket enligt mej hade varit det absolut mest idealiska. Men även så som det är nu, med väldigt många barn så har jag vuxna barn och småbarn blandat och om jag skulle falla ifrån elelr vi båda två så är det en stor barnaskara som har varandra mot att en gammal person skaffar ETT BARN och kanske faller i från när barnet är 10-15år och lämnar det HELT ensam utan nära syskon som kan bli mycket, mycket viktiga om man är barn/ung när ens föräldrar går bort (tro mej, jag vet...) DET är grymt egoistiskt. Då har man enbart skaffat barn för sin egen skull utan att ägna nen tanke på vilken situation man kan lämna barnet i i framtiden.